När är milt våld befogat?

Jag äger inte många byxor men jag har ett par baggyjeans som jag älskar och som är jättestora dvs typ strl XL alt 42/44! Stora byxor gör att man känner sig smal, man invaggas i falsk säkerhet och dessa jättebyxor gör att jag känner mig smal. Jag gillar att man kan hissa dem upp och ner i midjan, jag gillar att de hänger lite på höften. Jag ser stor ut i dem men känner mig smal. Smalkänsla, det är en trevlig känsla.

Problemet med att känna sig smal är att jag börjar tycka att jag kan unna mig saker... "Åh det här går ju bra, jag känner mig ju riktigt smal" (inte Kissie-smal men normaltjock-40-åring-smal). En smörgås till frukost slinker ner, en kärleksmums till fikat och kanske någon chokladbit på kvällen osv. Ni vet kanske hur det kan vara? Nu är jag ju inte ens nära mitt slutmål och att unna sig saker är ett säkert sätt att aldrig nå dit. Dessutom utsätter Andy mig för konstanta frestelser, idag en gigantisk godispåse fylld med en massa härlig choklad.... Det är grymt och elakt. Jag är motarbetad och min karaktär har tagit semester....

Jag vill, på riktigt, slå något hårt (lite hårt) i huvudet på honom och slita åt mig påsen. Springa in på toaletten, låsa in mig och äta upp hela påsen i ett nafs. Sjuuukt sugen på det! Han bör passa sig....

Men. jag. ska. inte. göra. det. Istället ska jag mumsa på 86%-ig choklad som smakar skit i jämförelse med Geisha och Kexchoklad. Kul. Jättekul. Dessutom är det hockey på TV. Just shoot me.